Hon vet att jag är svagare i vänster, men det är hennes starka sida så tillslut töltade vi i skänkelvikning åt vänster för att försöka få henne att fatta att jag kontrollerar tempot och hur vi ska gå, men det hjälpte inte. Så fort hon blev rakställd i tölt tog hon bettet. Jag var så arg på henne men jag behöll lugnet och försökte för kung och fosterland att inte dra henne för hårt i munnen.
Jag är för feg för att köra one-rein-stop på henne då jag är rädd att hon ska falla, och eftersom hon har stått nästan hela hösten pga en frambensskada vill jag inte påfresta frambenet för mycket.
På fredag ska jag rida ut till Torstavägen och galoppera upp för den. Det är ungefär en kilometersbacke och slutet av backen är rätt brant, så hon kommer definitivt inte orka galoppera upp för hela den backen - men det som kommer vara viktigast innan jag galopperar upp, är att jag lägger galoppskänkeln. Hon ska inte lära sig att hon kan sticka iväg som hon vill.
/H

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar